Beskådade en serie fotografier på Anna tagna i samband med bilden hon gav mig för många år sedan. På den ena bilden hade hon grova stygn runt ansiktet, som om det vore fastsytt i hennes huvud. En annan bild visade henne i onaturliga proportioner; med kraftig kroppsbyggnad och stora bröst, vissa nyanser i bilden visade likhet med Frida Kahlos självporträtt. Jag tänkte att hon opererat sig till följd av kritik från sin första kärlek.
Efter tidigt uppvaknande, och en stunds läsning i Clas Svahns "Berättelser om det okända", somnade jag på soffan. Åtskilliga gånger lämnade jag den för att gång efter gång konstatera att det bara var i min fantasi. Erinrade mig en nyligen bekräftad teknik för att lämna kroppen astralt; med ett hastigt ryck med bröstet kastade jag mig ut i rummet; med en invand metod att likt en delfin kränga med bröstet styrde jag rörelsen i den gravitationslösa tillvaron bättre än förr.
Med viss ansträngning kastade jag av mig kläderna för att känna större frihet, därefter kretsade jag kring ett ödehus, letande efter kalejdoskopiska tunnlar till Kliffot. Vägleddes sedan in en annan byggnad där jag välkomnades av ett flertal personer, varav den ene påminde om kattmänniskorna i Camerons Avatar. Anläggningen förmedlade intrycket av ett hemligt högkvarter, med till synes högteknologiska rum och korridorer med arkiverat textmaterial.
De ville visa mig en hemlig passage och möjligtvis ge mig ett uppdrag; jag vek emellertid av till en korridor med skrifter längs väggarna, åtföljande en man dragandes en bokvagn, i känsla av att detta var den rätta vägen. Vi kom ut i ett galleri där jag i anslutning till en kiosk mötte en liten blond hund. I min hand krympte den och dess huvud dematerialiserade intill skelettet, vilket bebyggdes med kött och fjun tills hunden omvandlats till en kyckling. Jag gick ut och fick syn på ett ödehus som jag ville utforska.
Min mor ringde; jag vaknade.
Efter tidigt uppvaknande, och en stunds läsning i Clas Svahns "Berättelser om det okända", somnade jag på soffan. Åtskilliga gånger lämnade jag den för att gång efter gång konstatera att det bara var i min fantasi. Erinrade mig en nyligen bekräftad teknik för att lämna kroppen astralt; med ett hastigt ryck med bröstet kastade jag mig ut i rummet; med en invand metod att likt en delfin kränga med bröstet styrde jag rörelsen i den gravitationslösa tillvaron bättre än förr.
Med viss ansträngning kastade jag av mig kläderna för att känna större frihet, därefter kretsade jag kring ett ödehus, letande efter kalejdoskopiska tunnlar till Kliffot. Vägleddes sedan in en annan byggnad där jag välkomnades av ett flertal personer, varav den ene påminde om kattmänniskorna i Camerons Avatar. Anläggningen förmedlade intrycket av ett hemligt högkvarter, med till synes högteknologiska rum och korridorer med arkiverat textmaterial.
De ville visa mig en hemlig passage och möjligtvis ge mig ett uppdrag; jag vek emellertid av till en korridor med skrifter längs väggarna, åtföljande en man dragandes en bokvagn, i känsla av att detta var den rätta vägen. Vi kom ut i ett galleri där jag i anslutning till en kiosk mötte en liten blond hund. I min hand krympte den och dess huvud dematerialiserade intill skelettet, vilket bebyggdes med kött och fjun tills hunden omvandlats till en kyckling. Jag gick ut och fick syn på ett ödehus som jag ville utforska.
Min mor ringde; jag vaknade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar