Stegen och trapporna.

Vid kanten av mina fötter uppslukades en stege av den till synes bottenlösa avgrunden nedanför, liknande en expressionistiskt avbildad simbassäng uttryckande upplevelsen av svindel. Beaktande övervägde jag möjligheten av somnambulism och återvände till ett mer vaket tillstånd för att försäkra mig om att jag fortfarande låg i sängen.När detta bekräftats återvände jag till stegen och klättrade nedför den.
Jag hamnade i en lägenhet som erinrade om bostäderna i kvarteret melonen i Visby. Inredningen var opersonlig och tråkig, men ren och fräsch. I en fåtölj låg ett flertal kattungar som jag hälsade på, varefter jag tittade i spegeln; ansiktet som reflekterades tillhörde en fåfäng man som beundrade sitt smala ansikte med arroganta små ögon, lång näsa och stor mustasch. Uppskattningsvis var han 25-30 år. Jag förstod att han avslutat ett träningspass: hans spinkiga bål täcktes av ett vitt linne; det tjocka yviga håret hölls på plats av ett svettband. Han liknade en tunnare variant av Jeffrey Dahmer, på bilden som presenteras intill den här texten. Intuitivt uppfattade jag någon form av autism, närmast Aspergers syndrom.

Jag vandrade nedför en trappa som ledde till en våning med helt annan karaktär: den bestod av två rum, i vilka golven var klädda med brun heltäckningsmatta, och bokhyllor planerade för att utnyttja väggytorna maximalt. Jag gick från det ena rummet till det andra, där låg en gammal man, med långt grått skägg, i en säng. Min varseblivning av mannen tiltade ovanifrån till sidan av sängen; då såg jag att den var formad som en kista och insåg i samma stund att mannen låg på sin sin dödsbädd. Härnäst öppnade jag en garderob; nakna kvinnor trängdes och slingrade i en mur av kroppar. Allas uppmärksamhet var riktad på mig; jag smekte dem. Insåg att jag var tvungen att välja vem av dem jag skulle "höra ihop med"; jag valde Hannah.

Jag gick nedför ytterligare en trappa och kom till ett stort omöblerat rum med kaklat golv. På den ena väggen hängde en stor spegel uppdelad i två sektioner: i den vänstra (?) avlöste mansansikten, från olika tidsåldrar och samhällsklasser, varandra; i den högra (?) uppenbarade sig kvinnoansikten i växelverkan. En negress flimrade förbi så hastigt att mitt öga knappt registrerade henne. Jag försökte inge henne förtroende och trygghet, vilket resulterade i att hon visade sig en längre stund. Ansiktet berättade att hon var inåtvänd och rädd, uppgiven och djupt plågad. Hennes ögon var hela tiden riktade snett nedåt.

Jag minns inget mer av drömmen.

Fotografier. Högkvarter. Metamorfos. 0907-2010

Beskådade en serie fotografier på Anna tagna i samband med bilden hon gav mig för många år sedan. På den ena bilden hade hon grova stygn runt ansiktet, som om det vore fastsytt i hennes huvud. En annan bild visade henne i onaturliga proportioner; med kraftig kroppsbyggnad och stora bröst, vissa nyanser i bilden visade likhet med Frida Kahlos självporträtt. Jag tänkte att hon opererat sig till följd av kritik från sin första kärlek.

Efter tidigt uppvaknande, och en stunds läsning i Clas Svahns "Berättelser om det okända", somnade jag på soffan. Åtskilliga gånger lämnade jag den för att gång efter gång konstatera att det bara var i min fantasi. Erinrade mig en nyligen bekräftad teknik för att lämna kroppen astralt; med ett hastigt ryck med bröstet kastade jag mig ut i rummet; med en invand metod att likt en delfin kränga med bröstet styrde jag rörelsen i den gravitationslösa tillvaron bättre än förr.

Med viss ansträngning kastade jag av mig kläderna för att känna större frihet, därefter kretsade jag kring ett ödehus, letande efter kalejdoskopiska tunnlar till Kliffot. Vägleddes sedan in en annan byggnad där jag välkomnades av ett flertal personer, varav den ene påminde om kattmänniskorna i Camerons Avatar. Anläggningen förmedlade intrycket av ett hemligt högkvarter, med till synes högteknologiska rum och korridorer med arkiverat textmaterial.
De ville visa mig en hemlig passage och möjligtvis ge mig ett uppdrag; jag vek emellertid av till en korridor med skrifter längs väggarna, åtföljande en man dragandes en bokvagn, i känsla av att detta var den rätta vägen. Vi kom ut i ett galleri där jag i anslutning till en kiosk mötte en liten blond hund. I min hand krympte den och dess huvud dematerialiserade intill skelettet, vilket bebyggdes med kött och fjun tills hunden omvandlats till en kyckling. Jag gick ut och fick syn på ett ödehus som jag ville utforska.

Min mor ringde; jag vaknade.