Efter ett par klunkar Theralen hamnade jag i sömnparalys i soffan. Där såg jag tre katter, varav två var pneumatiska, den tredje var min dåvarande katt Michel. När jag klappade dem började plötsligt den ena klösa mig medan dess kropp vibrerade för att transformeras till en mask som jag med koncentration hindrade från att helt absorberas. Medvetandet förflyttades in i rummet, min syn blev djupare. Noggrant granskade jag min väninnas kropp som var full av mörka ömma områden vilka smärtade och försvagade hennes hälsa. Med omedelbar insikt som är ett vanligt inslag i dessa tillstånd, förstod jag att maskar dolde sig bakom dessa områden. Ju mer jag studerade henne desto djupare blev insikten i kropp. En dimensionsjustering öppnade upp den i lager, likt vätskor som repellerar varandra. Hennes kropp var en hel värld och vibrationsmaskarna levde av henne.
I det djupt meditativa tillståndet gjorde jag följande slutsats: maskarna påverkar oss och lever av oss men är inte direkt verkliga för att de tillhör ett annat ljus. Vårt ljus är en sekundär emanation, således är vi till för maskarna, inte tvärt om. Det andliga livets subversiva kraft ligger i dimensionsmaskar. (Idag, 2010, förstår jag inte den sista meningens innebörd).
4 veckor sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar