Nattens dröm hade visionär karaktär, dvs. en förnimmelseskärpa som överskrider det vakna tillståndets. Jag deltog i en tillställning anordnad av min mediala syster Veronica. Där uppfylldes jag av entusiasm; mitt kronchakra öppnades för gudomlig inströmning som öppnade min perception för en innerligare upplevelse av varat. Detta gjorde mig barnsligt nyfiken på min omgivning, jag kunde inte behärska min rovgiriga jakt på nya erfarenheter. Där fanns en katt, förmodligen Spinoza, som jag talade med. En docka intresserade mig dock mer, min koncentration levandegjorde den. Kanske var detta en självskapad förvillelse. På nedervåningen, där jag befann mig, fanns alla gäster. Jag gick upp till övervåningen som var ett stort folktomt rum med en vacker fontän i centrum. Ju längre in i rummet jag gick, desto mer avtog inströmningen. Därför gick jag tillbaka till nedervåningen. Min syster sade mig att jag betett mig illa, varpå jag åter hamnade i sängen där jag somnat.
En portal till en innerligare verklighet var emellertid öppen. En graciös kvinna klädd i röd klänning gick tyst och andaktsfullt, nästan svävande, in i portalen. Jag sprang efter henne på en röd matta in i ett rum utsmyckat med oerhört vackra föremål; hon vände sig om, drog ett enormt svärd mot mig, jagade ut mig ur portalen med rasande kraft, varpå hon skar av rummens förening med ett svärdshugg. Åtskilliga gånger försökte jag resa mig ur sängen men lyckades inte passera det brinnande ljuset vid sängkanten, vilket jag somnat ifrån tidigare på natten. Det smetades ut som en hinna för min syn. Min slutsats är att jag valdes ut, men bedömdes ovärdig. Jag ska fortsätta mitt arbete och be om en ny chans. Senare läste jag Christian Rosencreutz alkemiska bröllop med drömmen som underliggande hot.
4 veckor sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar