Ktoniska landskap.

I nattens dröm skulle jag flytta in på Trollängens behandlingshem igen. Jag installerade mig i ett stort hus genom att rensa ut gamla saker och packa upp böcker. Där fanns en ask med utsökt choklad som jag öppnade och åt utav, i förmodan att det var en inflyttningspresent. Senare åt andra patienter av den. Något om mattor dränkta i urin, kanske mitt eget. Det visade sig emellertid att huset inte tillhörde behandlingshemmet, det tillhörde gubben Sven som tidigare varit min mors svärmors sambo. I ett senare skede tillhörde huset min farmor, hon blev bestört över att någon ätit av chokladen. Jag försäkrade henne att jag skulle ersätta den, vilket lugnade henne avsevärt.

Min far bar mig på sin rygg genom underjordiska landskap i starka glittrande färger, de påminde om målningar av Franqois de Nomé med inslag av Castlevania-dekoren. Stigarna slingrade sig genom öppna landskap och gotiska kyrkogårdar av katolsk karaktär. Vi passerade Martin Heideggers grav. När vi kom upp till markytan möttes vi av militärer som vaktade passagen i en byggnad som förde tankarna till en kombinerad tull och resebyrå.