Jung och Hugo.

Jag var C.G. Jung och försökte bygga en hylla med klossar. Delar av hyllan raserades gång på gång av mina medarbetares oförsiktighet, vilket ledde till att min barndomsfågel Hugo släpptes fri.

Drömde att boken "Djäfvulen i sin glans" var två kycklinglår i ett foliepaket. Johan Sundin åt upp dem, när jag jagade honom upplöstes han i intet. "Den gudomliga komedin" blev också uppäten.

Lilith: 2010-03-03

Jag beklagar att jag lät drömmen rinna ner i det omedvetna. Endast vaga konturer av de sista fragmenten, som var tydliga för mig efter uppstigning, lämnade ett avtryck. En kvinna med mörk aura förförde mig på ett icke-sexuellt plan, hon förde mig in i vampyrernas källa där jag omringades av invånarna. Drömmen hade erotiska undertoner. Om de drack mitt blod minns jag inte. Något om min penis och beskrivningen "kvicksilver" och "vit" i samma varseblivning. Dessa egenskaper läste jag samma natt, i vaket tillstånd, angående en kliffa i alkemisk kontext.

Föregående natt var jag på kungens fest, denne var Peter Griffin och far till min flickvän. Vi planerade att gå hem till henne för att ha samlag och försökte komma på en godtagbar ursäkt för att lämna festen.

2010-02-25

Hugskott från de senaste nätternas drömmar: ett vagt minne om en sensuell dröm om Elaine. Därefter ett besök hos gubben i Pixarfilmen Up, hittade hans gömma med pornografiska böcker vars innehåll chockerade mig. För att undvika att göra honom medveten om upptäckten lade jag böckerna jag höll i handen i min jackficka. Senare avslöjade jag att jag tagit böckerna, vilket gjorde honom arg. Nämnde mitt eget intresse för gränsöverskridande litteratur för att göra situationen familjär. Han bad mig räkna upp favoritförlag, kunde endast dra till minnes Vertigo och Creation Books, till vilka han nickade instämmande. Därefter nämnde jag Solar Books, som är en underkategori till Creation Books. Ett sardoniskt grin bredde ut sig på gubbens ansikte när han hävdade att han inte kände till detta förlag. Han påminde om svenskaläraren på högstadiet som gav mig en utskällning för att jag valt att läsa böcker han inte kände till (dessa var Dumskallarnas sammansvärjning och Äldreomsorgen i övre Kågedalen).

Drömde om Jerry Seinfeld i barbarliknande utstyrsel, likt hjälten på utsidan av Wizard and Warriors 2. Han bekämpade demoner i underjorden i anslutning till en grotta i ett berg. Serien hade fortsatt i många år och blivit alltmer allvarlig, nu var alla nyanser av humor borta. Det antyddes att George var död eller hade "förlorat". Jerry skulle oundvikligt förlora kriget mot demonerna.
Vaknade upp i framtiden, där fanns inga hågkomster från vår civilisation. Jag hjälpte en ung man som stulit frukt att undkomma försäljaren som jagade honom. Förövaren sköt försäljaren i magen när denne klättrade på en stege mitt emot honom i ett kloaksystem. Polisen arresterade mig och förde mig till en hamn där jag förhördes. Jag berättade att jag kom från en svunnen civilisation. Istället för att fråga vad jag hette bad de mig välja ett namn. Försökte minnas namnet på historiska personer jag beundrar, tänkte osökt på John Candy varpå de i protokollet nedtecknade "John Candy". I desperation sade jag att jag ville heta Samael. Den grova negern bredvid mig skrattade och sade "Satan".

Ockuperingen: 2010-02-21

Drömde om en hemsökande tant som i livet skrämt/knuffat två personer, möjligtvis ur hennes familj, nedför ett stup genom att utge sig för att vara ett spöke. Den enes fotografi hängde över en toalettstol, bredvid det hängde ett porträtt av densamme. I efterhand tycker jag att det liknar kamrat Stalin.
Var ute för att köpa glass med min bror eller Mattias. Jenny Ö. kom ut från ett snabbmatsställe och gav oss en kasse innehållande kaffebröd m.m. AW uppmanade oss att gå in och betala varorna, samt köpa tre eller flera av samma sort till honom. Därefter följde jag motvilligt med honom, och den jag sällskapade med, till hans mor för att hämta glass. Vi anlände till ett stort hus i en angränsande stad. Straxt efter vår ankomst ockuperades staden av islamister. I förtret konstaterade jag att det skulle ta ungefär fem timmar innan vi kunde bege oss tillbaka. Huset stormades varpå vi hotades med vapen, en arab började smeka mig över lår och skinka, han beordrade mig att ställa mig på alla fyra. Ytterligare en arab började smeka mig. Som konsekvens av min rädsla sade en kvinna, placerad emellan dem, med falsk medlidande och lismande leende "aww... he's new!" Jag sade "don't, please don't! I've just arrived, I'm on vecation!"

Poe ur graven: 2010-02-19

Drömde om Poes lekamen på morgonkvisten. Den här gången var kroppen ovan jord, den var exponerad för allmänheten på ett torg (efter en utgrävning?). Den var mörkbrun och fnasig, som att förruttnelsens slam torkat in i dess porer och skapat en bränd skorpa. Kläderna täckte kroppen likt lera och huvudet kröntes av en hatt. Endast jag visste att det var liket av Poe; för att få en konkret bekräftelse bad jag Kramer ta ett stickprov för DNA-analys.
Härmed är mitt perceptiva medvetande förbundet med Kramer. Jag, dvs. Kramer, uppsökte (?) en tant och blev hennes lärling inom ockultism. Något om en tältplats och en kandelaber av sten. Härnäst låg jag i ett tältliknande utrymme, inte mycket större än min kropp, med en vattennivå på några cm. Där i ålade jag fram och tillbaka samtidigt som jag gnuggade armarna mot tälttyget för att återställa balansen i min prana.

Fiskarna: 2005, Almunge

Drömde att jag var en liten fisk som simmade inuti min mänskliga kropp; jag naggade försiktigt på kanterna av en stor fisk, beaktade dess öga som uppvisade resignation och visade att den var hågad att sluka mig. Ögat vidrörde något djupt inom mig; det var min moders öga i min infantila varseblivningen. Detta är alltså mitt tidigaste minne, men det tilldelades mig sent i livet.

Theralen-paralys: 2004 (?), Gråbo

Efter ett par klunkar Theralen hamnade jag i sömnparalys i soffan. Där såg jag tre katter, varav två var pneumatiska, den tredje var min dåvarande katt Michel. När jag klappade dem började plötsligt den ena klösa mig medan dess kropp vibrerade för att transformeras till en mask som jag med koncentration hindrade från att helt absorberas. Medvetandet förflyttades in i rummet, min syn blev djupare. Noggrant granskade jag min väninnas kropp som var full av mörka ömma områden vilka smärtade och försvagade hennes hälsa. Med omedelbar insikt som är ett vanligt inslag i dessa tillstånd, förstod jag att maskar dolde sig bakom dessa områden. Ju mer jag studerade henne desto djupare blev insikten i kropp. En dimensionsjustering öppnade upp den i lager, likt vätskor som repellerar varandra. Hennes kropp var en hel värld och vibrationsmaskarna levde av henne.
I det djupt meditativa tillståndet gjorde jag följande slutsats: maskarna påverkar oss och lever av oss men är inte direkt verkliga för att de tillhör ett annat ljus. Vårt ljus är en sekundär emanation, således är vi till för maskarna, inte tvärt om. Det andliga livets subversiva kraft ligger i dimensionsmaskar. (Idag, 2010, förstår jag inte den sista meningens innebörd).

Peter Griffin i fångenskap: 2007-12-08

I natt var jag Peter Griffin inspärrad i ett fängelse där jag medverkade i en reality-show liknande The Running Man. De interna mobbade mig, därav blev jag tvungen att förhärdas för att klättra i hierarkin. Min personliga coach var Danny DeVito, han lärde mig hur jag skulle klara den sista tävlingen kallad ”den hårdes fall”. Den gick ut på att störta nedför ett vattenfall.
Inför första tävlingen fick vi välja dörr, de ledde in i olika rum med olika utmaningar. Av misstag valde jag rummet med svårast utmaning, där blev jag inplastad och skickad vidare till The Special Olympics. Det var en form av cancer som gjorde folk handikappade och missbildade, den smittade via beröring. Inlindad i cellofan låg jag orörlig medan smittobärare flockades kring mig och petade på mig. Det var mongoloida, CP-skadade, blinda och förlamade som undersökte min kropp. De stönade hetsigt och hårt medan de petade våldsamt och ryckigt. Jag flydde genom en trång korridor full av tjocka tanter som liknade Kathy Bates. De vräkte i sig bakelser. Korridoren ledde till ”den hårdes fall”. Jag vaknade.

Mötet med Colin Wilson: 2009

I drömmen var jag tonåring och uppnådde självständighet med två främlingar i samma ålder. Vi uppsökte ett seminarium med vampyrtematiska inbjudningskort. Colin Wilson skulle hålla ett föredrag där. Vi var inte bjudna, med låtsades vara det. Han valde ut mig i folkmängden att sköta projektorrummet. Fumligt tog jag hans utsträckta hand och antog utmaningen. I projektorrummet möttes våra ögon genom projektorgluggen, ett samförstånd uppstod. Flickan, som var i min ålder, trängde sig bakom mig. Jag tänkte på sex och vaknade.

Cthulhu-flickan och araben: 2009

Drömde om en svarthårig flicka som talade Cthulhu. Hon förvandlades till en tant och kysste mig. Jag tvingades att klä av mig naken inför henne, hon ville se om jag kunde avstå från erektion. När jag kunde det blev hon imponerad och gav mig en ny chans (vet inte vad hon menade).

Drömde om en arab som sålde foton föreställande mig och min bror som barn, i en kiosk på Gotlandsbåten.

Misslyckad initiering: 2009

Nattens dröm hade visionär karaktär, dvs. en förnimmelseskärpa som överskrider det vakna tillståndets. Jag deltog i en tillställning anordnad av min mediala syster Veronica. Där uppfylldes jag av entusiasm; mitt kronchakra öppnades för gudomlig inströmning som öppnade min perception för en innerligare upplevelse av varat. Detta gjorde mig barnsligt nyfiken på min omgivning, jag kunde inte behärska min rovgiriga jakt på nya erfarenheter. Där fanns en katt, förmodligen Spinoza, som jag talade med. En docka intresserade mig dock mer, min koncentration levandegjorde den. Kanske var detta en självskapad förvillelse. På nedervåningen, där jag befann mig, fanns alla gäster. Jag gick upp till övervåningen som var ett stort folktomt rum med en vacker fontän i centrum. Ju längre in i rummet jag gick, desto mer avtog inströmningen. Därför gick jag tillbaka till nedervåningen. Min syster sade mig att jag betett mig illa, varpå jag åter hamnade i sängen där jag somnat.
En portal till en innerligare verklighet var emellertid öppen. En graciös kvinna klädd i röd klänning gick tyst och andaktsfullt, nästan svävande, in i portalen. Jag sprang efter henne på en röd matta in i ett rum utsmyckat med oerhört vackra föremål; hon vände sig om, drog ett enormt svärd mot mig, jagade ut mig ur portalen med rasande kraft, varpå hon skar av rummens förening med ett svärdshugg. Åtskilliga gånger försökte jag resa mig ur sängen men lyckades inte passera det brinnande ljuset vid sängkanten, vilket jag somnat ifrån tidigare på natten. Det smetades ut som en hinna för min syn. Min slutsats är att jag valdes ut, men bedömdes ovärdig. Jag ska fortsätta mitt arbete och be om en ny chans. Senare läste jag Christian Rosencreutz alkemiska bröllop med drömmen som underliggande hot.

4-HO-DiPT: 2009

Använde en ny kemisk sammansättning som kan beskrivas som syntetisk svamp. Kombinerade den med Cannabis. Den kvällen hade jag en gudsuppenbarelse. Min varseblivning drogs tillbaka till den koordinat där idévärlden är omnipotent, det blev ett paradigmskifte i mitt medvetande. Varat var i högsta grad en organisk varelse, det andades och pulserade, diade föreställningskraft från urmodern eller modersplantan som var närvarande i allt. Jag låg i hennes barm likt ett spädbarn. Jag upplevde ett ”insektsperspektiv”, kände mig som en obetydlig del av något stort, tänkte att sanningen var så fruktansvärd, så kränkande, att den aldrig kunde vidröras, likt två motsatser repellerar och appellerar utan att någonsin mötas. Emellanåt förekom tanken att modersplantan var jag själv, för att sedan ersättas av tanken på självbedrägeri; jag var endast en obetydlig emanation av henne, jag var en del av henne, men hon var inte en del av mig. Rädslan för att modersplantan var döende uppstod, och att jag var orsak därtill. Det var kanske efterverkningar av infantila mordfantasier på min mor. Kanske har min ångest rötter i amningen, att jag inte på ett tillfredsställande sätt lyckats reparera angreppen på min internaliserade moder. Kanske har en pervers böjelse förmått mig att våldföra mig på det allra heligaste.

Astrala upplevelser: 2009

Utdrag ur ett mail till Jan:

Min visionära period inleddes med en dröm om en misslyckad initiering. Kort tid därefter slumrade jag dagligen på soffan och hade utomkroppenupplevelser eller drömmar om sådana, dessa kläddes i kristallskärpan som kännetecknar det jag kallar visioner. Inledningsvis kände jag en plötslig trötthet, därefter en anspänning mellan ögonen, platsen för tallkottkörteln eller det tredje ögat pulserade. Av egen ansträngning, som om där vore en muskel, intensifierade jag anspänningen. Härifrån är händelsekedjan bruten i mitt minne. Till skillnad från tidigare liknande tillstånd, då min ande varit bunden till kroppen liksom den vore elastisk, kunde jag nu flyga fritt, men hade svårt att bemästra gravitationslösheten. Under dessa utflykter fick jag konkreta erfarenheter av den symbolskapande funktionen, ett exempel är att min irrfärd illustrerades med skuggan av mig själv buren av en stor fågel . Jag letar bland mina textdokument och hittar följande anteckning, som jag nedtecknade direkt efter uppvaknandet:

”såg ett janusansikte... färdades med en tupp, bärande mig.. en tant med trollspö... en naken man med något som till synes var blodfläckar.. skådade in i en lila roterande tunnel.”

En annan anteckning lyder:

”Träffade min far som uppmanade mig att betala en räkning... frågade honom vad han är mest besviken på med mig, han sade att det är min oförmåga att ta hand om mig själv. Vidare ställde jag samma fråga till min bror, fick inget svar men förstod att han alltid varit avundsjuk på mig, dels för att kvinnan han levde med som liten var min mor, inte hans.

Ett sms från Bob ebbade ut visionen. Jag greppade telefonen i andanom, insåg att det var en bandspelare och tryckte på play. Då skuttade Molly upp bakom hörnet, som en påminnelse om ett eventuellt besök vilket sms:et kanske bekräftar.”

Apokalyps: 2010-03-09

Drömde om världens undergång till följd av invasion av zombier och utomjordingar. Beskedet nådde mig på en sammankomst med vänner från filmskolan. Anna, som var min ungdoms-kärlek och -olycka, gav ut lappar med ett sista budskap till sina vänner. Min lapp bekräftade att det hade funnits ömsesidig kärlek, eller åtminstone en ömsesidig tragedi. Det var något jag behövde säga henne, men hon hade lämnat gruppen. En specialstyrka med mig i spetsen letade efter henne överallt. Ledtrådarna vi utgick ifrån fanns i spelet Ninja Gaiden som hon utvecklat till X-Box. Hennes vän Carl hänvisade oss till ett kloster där en nunna gav oss rådet att undersöka ett kapell som huserades av zombie-barn. Vi träffade "Osten" på en utomhusfest, han visste inget om hennes förehavanden.
Av en tillfällighet hörde jag någon springa fram och tillbaka på övervåningen i ett trapphus. Det var oerhört kusligt. I entrén såg jag hennes efternamn med ett annat förnamn, kanske Anno. Insåg att det var hennes pseudonym. Plötsligt stormades trapphuset av rymdvarelser. Jag kastade något in i ansikten på den ena som emellertid visade sig vara en förklädd polis. Sedan inträffade en stor explosion, jag och specialstyrkan flög ut i havet med tryckvågen och såg hela ön (förmodligen Gotland) brinna.

Ktoniska landskap.

I nattens dröm skulle jag flytta in på Trollängens behandlingshem igen. Jag installerade mig i ett stort hus genom att rensa ut gamla saker och packa upp böcker. Där fanns en ask med utsökt choklad som jag öppnade och åt utav, i förmodan att det var en inflyttningspresent. Senare åt andra patienter av den. Något om mattor dränkta i urin, kanske mitt eget. Det visade sig emellertid att huset inte tillhörde behandlingshemmet, det tillhörde gubben Sven som tidigare varit min mors svärmors sambo. I ett senare skede tillhörde huset min farmor, hon blev bestört över att någon ätit av chokladen. Jag försäkrade henne att jag skulle ersätta den, vilket lugnade henne avsevärt.

Min far bar mig på sin rygg genom underjordiska landskap i starka glittrande färger, de påminde om målningar av Franqois de Nomé med inslag av Castlevania-dekoren. Stigarna slingrade sig genom öppna landskap och gotiska kyrkogårdar av katolsk karaktär. Vi passerade Martin Heideggers grav. När vi kom upp till markytan möttes vi av militärer som vaktade passagen i en byggnad som förde tankarna till en kombinerad tull och resebyrå.