Sensommar, höst, vinter - del 1

När jag satt i en vilstol ute i solen, hos Hannahs föräldrar, försjönk jag i paralys. Försökte gång på gång resa mig ur stolen, eller falla ur den, men lyckades inte röra mig. Tänderna pressades samman hårt och skallen vibrerade spasmodiskt av intensiv spänning. Jag försökte slappna av men det ledde bara till att käkarna pressades samman ännu mer. Himlen förmörkades, turbulenta moln i skiftande gråskalor hopade sig och brottades i min periferi, de upplöstes på vissa ställen av andra dimensioner som med lucid skärpa skar upp och avlägsnade lager efter lager. Jag uppfattade detaljer här och där som tillsammans gav mig intrycket av en operations- eller obduktionssal i något som liknade militär miljö; tjocka slangar, brits av metall, ett starkt bländande ljus som från en lampa. Härnäst beskådade jag en matsal där två personer i svarta skyddsdräkter och gasmasker samtalade kamratligt, den ene var antingen en dvärg eller ett barn. Jag frågade en tant i en närliggande reception vilket år det var, hon tog upp en tabell över världens regenerationer, dvs. undergång/skapelse, varpå hon sade "3 blankt 3". (i skrivandets stund har jag inte återfunnit mina anteckningar och är inte helt säker på att det var dessa siffror hon använde). Visionen avslutades med ytterligare ett krampaktigt spänningsanfall i käkarna. Jag reflekterade över att jag ofta har noterat sådan huvudvärk under lucida drömmar.

En annan gång hemma hos Hannahs föräldrar somnade jag i en hård skinnsoffa med Colin Wilsons "A Plague of Murder" på bröstet. När jag vaknade hade jag väldigt ont i ryggen till följd av en obekväm liggställning, men jag kunde inte röra mig – jag var alltså i ett paralytiskt tillstånd. Jag ansåg det sannolikt att jag kunde lämna kroppen genom att, liksom förr, med ett ryck kasta anden ut i rummet. Emellertid föreföll det lika sannolikt att jag skulle kasta ut hela kroppen och därmed knuffa omkull bordet, eftersom principen att använda de astrala musklerna är, innan utförandet, identisk med känslan av att använda den "materiella kroppens" muskler. Istället låg jag kvar, lyssnade på samtal i köket och hoppades att Hannah skulle komma in i rummet där jag låg, vilket hon så småningom gjorde. Jag försökte göra ljud ifrån mig med strupen och blinka med ögonen. Hon upptäckte att något var konstigt med mig och ropade upprepade gånger mitt namn, sedan tillkallade hon sina föräldrar i tron att jag hade ett epileptisk anfall. När de inträtt i rummet rörde hon vid mitt ben, detta bröt förtrollningen. Det intressanta med denna episod är Hannahs beskrivning av mig: "du hade ryckningar i ansiktet ... fladdrade med ögonlocken ... rullade med ögonen. Jag trodde att du hade ett epileptiskt anfall, reagerade på medicinen i kombination med drinken, eller att du hade gått in i chock, var i koma, hade ett krampanfall."

Amerika sögs ner i en väldig malström och uppslukades av havet. I samband med försvinnandet uppdagades mängder av antika skatter, dessa hade insamlats i en prylbod där jag vistades. Luften var fuktig och salt. Minns särskilt en liten staty, möjligtvis av sandsten, föreställande en gargoyle-liknande varelse.

En insekt, vit och graciös, inte större än en lillfingernagel, skuttade spänstigt likt en loppa. Den förföljde Hannah och mig, den bet Hannah i hakan genom att skickade ut en mängd tentakler, sammantaget i tjockleken av en grov underarm, vilka penetrerade hennes huvud nedifrån och hängde där som ett köttigt skägg. Med stor ansträngning lyckades jag slita loss den ur henne, varpå den skjöt ut tentaklerna i min hjässa och kittlade mig i hjärnan. Under den här perioden hade jag blivit mer uppmärksam på biverkningar av sömntabletten Imovane/Zopiklon och ville sluta med dessa, det låg således nära till hands att tolka insekten som en representation av en sådan tablett. Emellertid förekom en liknande insekt, om inte samma, i en dröm några månader senare, inom en kontext som utvidgat mitt tolkningsområde till något obeständigt abstrakt.

Jag bodde i ett stort fuktskadat ödehus med endast ett fåtal möbler, beläget nära havet på en plats som gav mig intrycket av ett övergivet industriområde. Luften var fuktig och frisk, med en tilltalande sälta. Den vita insekten, här med en något gulare nyans, klättrade över min kropp, från axeln nedför benet. Jag tog ingen särskild notis av detta, förrän jag såg Hannahs förskräckelse. Hon sade att hennes far ansåg att detta hade en ödesdiger betydelse. Jag började springa till min nuvarande lägenhet, som jag i drömmen hade flyttat ifrån, för att hämta en flaska Frontline som jag lämnat kvar där.

Hannah var försvunnen. Jag var ensam i huset. Något väsnades utanför ytterdörren. Det var ingen där, men en dykarutrustning hängde på tork intill huset, den hade inte varit där tidigare. Jag öppnade dörren vid två andra tillfällen, det hade då tillkommit ytterligare saker varje gång och havsluften blev alltmer påtaglig. Militärer vistades på området... ett märkligt bepansrat fordon körde förbi, det användes kanske till att undersöka havsdjupen, tänkte jag... hela området tycktes vara i karantän...

Stegen och trapporna.

Vid kanten av mina fötter uppslukades en stege av den till synes bottenlösa avgrunden nedanför, liknande en expressionistiskt avbildad simbassäng uttryckande upplevelsen av svindel. Beaktande övervägde jag möjligheten av somnambulism och återvände till ett mer vaket tillstånd för att försäkra mig om att jag fortfarande låg i sängen.När detta bekräftats återvände jag till stegen och klättrade nedför den.
Jag hamnade i en lägenhet som erinrade om bostäderna i kvarteret melonen i Visby. Inredningen var opersonlig och tråkig, men ren och fräsch. I en fåtölj låg ett flertal kattungar som jag hälsade på, varefter jag tittade i spegeln; ansiktet som reflekterades tillhörde en fåfäng man som beundrade sitt smala ansikte med arroganta små ögon, lång näsa och stor mustasch. Uppskattningsvis var han 25-30 år. Jag förstod att han avslutat ett träningspass: hans spinkiga bål täcktes av ett vitt linne; det tjocka yviga håret hölls på plats av ett svettband. Han liknade en tunnare variant av Jeffrey Dahmer, på bilden som presenteras intill den här texten. Intuitivt uppfattade jag någon form av autism, närmast Aspergers syndrom.

Jag vandrade nedför en trappa som ledde till en våning med helt annan karaktär: den bestod av två rum, i vilka golven var klädda med brun heltäckningsmatta, och bokhyllor planerade för att utnyttja väggytorna maximalt. Jag gick från det ena rummet till det andra, där låg en gammal man, med långt grått skägg, i en säng. Min varseblivning av mannen tiltade ovanifrån till sidan av sängen; då såg jag att den var formad som en kista och insåg i samma stund att mannen låg på sin sin dödsbädd. Härnäst öppnade jag en garderob; nakna kvinnor trängdes och slingrade i en mur av kroppar. Allas uppmärksamhet var riktad på mig; jag smekte dem. Insåg att jag var tvungen att välja vem av dem jag skulle "höra ihop med"; jag valde Hannah.

Jag gick nedför ytterligare en trappa och kom till ett stort omöblerat rum med kaklat golv. På den ena väggen hängde en stor spegel uppdelad i två sektioner: i den vänstra (?) avlöste mansansikten, från olika tidsåldrar och samhällsklasser, varandra; i den högra (?) uppenbarade sig kvinnoansikten i växelverkan. En negress flimrade förbi så hastigt att mitt öga knappt registrerade henne. Jag försökte inge henne förtroende och trygghet, vilket resulterade i att hon visade sig en längre stund. Ansiktet berättade att hon var inåtvänd och rädd, uppgiven och djupt plågad. Hennes ögon var hela tiden riktade snett nedåt.

Jag minns inget mer av drömmen.

Fotografier. Högkvarter. Metamorfos. 0907-2010

Beskådade en serie fotografier på Anna tagna i samband med bilden hon gav mig för många år sedan. På den ena bilden hade hon grova stygn runt ansiktet, som om det vore fastsytt i hennes huvud. En annan bild visade henne i onaturliga proportioner; med kraftig kroppsbyggnad och stora bröst, vissa nyanser i bilden visade likhet med Frida Kahlos självporträtt. Jag tänkte att hon opererat sig till följd av kritik från sin första kärlek.

Efter tidigt uppvaknande, och en stunds läsning i Clas Svahns "Berättelser om det okända", somnade jag på soffan. Åtskilliga gånger lämnade jag den för att gång efter gång konstatera att det bara var i min fantasi. Erinrade mig en nyligen bekräftad teknik för att lämna kroppen astralt; med ett hastigt ryck med bröstet kastade jag mig ut i rummet; med en invand metod att likt en delfin kränga med bröstet styrde jag rörelsen i den gravitationslösa tillvaron bättre än förr.

Med viss ansträngning kastade jag av mig kläderna för att känna större frihet, därefter kretsade jag kring ett ödehus, letande efter kalejdoskopiska tunnlar till Kliffot. Vägleddes sedan in en annan byggnad där jag välkomnades av ett flertal personer, varav den ene påminde om kattmänniskorna i Camerons Avatar. Anläggningen förmedlade intrycket av ett hemligt högkvarter, med till synes högteknologiska rum och korridorer med arkiverat textmaterial.
De ville visa mig en hemlig passage och möjligtvis ge mig ett uppdrag; jag vek emellertid av till en korridor med skrifter längs väggarna, åtföljande en man dragandes en bokvagn, i känsla av att detta var den rätta vägen. Vi kom ut i ett galleri där jag i anslutning till en kiosk mötte en liten blond hund. I min hand krympte den och dess huvud dematerialiserade intill skelettet, vilket bebyggdes med kött och fjun tills hunden omvandlats till en kyckling. Jag gick ut och fick syn på ett ödehus som jag ville utforska.

Min mor ringde; jag vaknade.

Första mötet med Albert Fish: 2007-06-08

Jag var en pojke som arbetade på en bondgård åt Albert Fish, han var en despotisk och hård husbonde. En kvinna flyttade in i en lada på gården, hon hade Angelinas utseende men bestod av numinös essens som emanerade ur kroppen likt en aura strålande av sakralt ljus. Mina försök att utforska källan var gagnlöst, hon svarade sällan på mina frågor och då bara kort.

Det var natt och jag låg på soffan i Alberts sovrum, jag vågade knappt röra mig i rädsla för att väcka honom där han låg i sängen bredvid. I rummet i andra änden av korridoren, i den högra flygeln, sov en fet argbigga som var mäktigare än Albert och även fruktades av honom.

Angelina svävade upp mot fönstret från ladan mitt emot huset och bad att få en cigarett. Jag tittade mig omkring i rummet medvetet undvikande Alberts nattygsbord där det låg ett paket. Istället sade jag till henne att det finns fimpar. Hon sade då att hon KAN röka fimpar varefter hon försiktigt pekade på paketet. Utan att beakta rädslan tog jag en cigarett ur paketet och gav till henne. Jag vågade inte uttala hennes namn, dels i rädsla för att Albert skulle vakna, men i synnerhet i respekt för hennes anonymitet. Trots det försökte jag säga hennes namn lågmält, så att hon skulle veta att jag kände igen henne, men munnen artikulerade namnet Elin varje gång. Det var inte särskilt anmärkningsvärt. Albert vaknade, till min förvåning blev han inte arg men sade att hon måste gå ut genom ytterdörren. Jag vågade inte låta henne passera genom HELA huset, istället svävade vi ut genom fönstret ner till ladan.

Jag låg bredvid Angelina i ladan när hon insjuknade; hennes sakralvita strålglans regredierade successivt till en slemmig hinna; kroppen omformades abnormt, köttet mjukades upp och blev svampigt, pigmenten skiftade mellan grönt och gult, kroppen förtunnades medan magen växte som om hon vore gravid, befruktad av något onämnbart som aggressivt växte inom henne och sög i sig livskraften. Hon slängde med armarna och grät likt ett nyfött barn. Jag smekte hennes kropp i ett gagnlöst försök att förmildra smärtorna; tänkte på den nyfödda kattungen som skrek hela natten medan min syster masserade dess mage; den var död på morgonen. Jag frågade Angelina om hon ville kallas Angie; det ville hon. Sedan frågade jag om en utomjording befruktat henne, vilket hon nekade till.

Jag vaknade bredvid Angelina i ladan, smög ut och såg huset brinna i mitten; eldens säte var längst upp och den brann nedåt, det verkade som den startat i Alberts rum i den vänstra flygeln. Jag återvände till ladan och somnade.

På morgonen vaknade jag med cigarettpaketet i handen, bredvid mig låg Angelina och en tändare. Elden hade brunnit ut och gården kryllade av poliser. Insåg att jag troligtvis var misstänkt för mordbrand, eller skulle bli det, eftersom jag borde ha varit i rummet som fattade eld, samt till följd av att tändaren och cigaretterna var i min ägo.

I huset försökte en annan dräng, eller son till Albert och argbiggan, hysteriskt men bestämt få ordning på resterna i huset, Jag gick in ett rum där en kyl och en frys var infrysta i ett stort isblock med istappar. Jag öppnade kylen; den innehöll Alberts styckade kropp; drängen hade tagit vara på allt, vissa delar var malda till färs. Istapparna började sakteligen smälta, drängen röt åt mig att stänga kylen för att bevara kalluften. Tänkte sedan öppna frysen men stannade i rörelsen när drängen spände blicken i mig, beslutade mig därmed för att inte fortsätta, vilket behagade honom.

Poliserna pratade om något, jag förutsatte att det handlade om mig. Träffade sedan Angelina, hon sade att poliserna trodde att hon var orsaken till branden. Vi bestämde oss för att lämna gården och gick genom en märklig gata där folk snurrade fram; marken utgjordes av flera stora roterande cirkelplattor som var sammanlänkade med mindre plattor med samma funktion. Gatan utmynnade i tre olika vägar. Den andra drängen hade följt efter oss, han följde med flödet och liksom dansade fram på plattorna. Angelina imiterade honom och blev friskare i varje rotation. Jag försökte göra detsamma men var oförmögen till att följa flödet. Här förlorar jag mig själv. Min perception fäster vid den andre drängen som går vidare med Angelina medan den som varit jag försvinner i folkvimlet.

Angelina och drängen åkte i ett väldigt snabbt tåg på en väldigt tunn räls. Jag var i någon mån drängen, åtminstone till konturerna, dessutom var jag en spöklik gestalt utan innehåll, vars enda funktion var att luta sig mot tågets front och spjärna fötterna mot rälsen i syfte att stanna eller störta tåget; rälsen förtunnades av att fötterna skavde mot den. Melankolisk musik spelades, den hade tragiska och hoppfulla partier.

Drängen var på flykt, han ringde till gården och ställde orimliga krav; något i stil med att 60 000 körsbärspajer och en helikopter omgående skulle levereras till tåget, resterna i huset skulle täcka kostnaden, påstod han. Jag tror att det var Albert Fish som tog emot samtalet och sade att kraven var orimliga. Drängen hade lämnat kvar sin son på gården, utan att oroa sig för dennes öde. Han förstod att sonen skulle bli omhändertagen av "mig", trots att jag till viss del skulle axla ansvaret som en börda.

Jag vaknade med värk i armarna.

Lucid tidigare liv-upplevelse

I anslutning till uppvaknandet ur en tupplur exponerades en vision; jag var snabb med att medvetet driva på processen genom att intensifiera anspänningen i det tredje ögat. Likt en Super 8-film skapades bilden av ett invärtes ljus.
Snett uppifrån betraktade jag ett stort rum med ett fönster som täckte hela väggen i mitt synfält. Utanför stod en kvinna med asiatiskt eller indianskt utseende, uppfattade henne emellertid i tanken som negress i drömmen och konstaterade att jag måste skriva ned mina tidigare upplevelser som negress (i vaket tillstånd kan jag inte erinra mig sådana). Kände en regndroppe på min läpp, varseblivningen var av en så pass fysikalisk natur att jag tänkte att en droppe vätska kanske landat på mig där jag låg i soffan. Förnimmelsen av regn utanför fönsterglaset uppstod. Mitt eget ansikte reflekterades vagt i glaset på samma område där kvinnans huvud befann sig. Hon sprang mot fönstret och min reflektion sprang i samma bana.
Hon sprang genom städer och snölandskap, jag kände hennes rörelser som om de vore mina egna, lade märke till att hon svängde väldigt mycket med armarna. Hon stannades av två eller tre asiatiska män. En pojke som tidigare uppfattats under drömmen var i hennes närhet. Männen sade något på ett okänt språk, det textades på engelska med "we're going to lynch the boy".
Pojken lade sig i en säng, därefter lade sig en astralvarelse på samma plats och i sängen låg plötsligt kvinnan istället för pojken. En astralkropp lade sig i kvinnan och hon sjönk ned genom sängen i eterisk form.
Hon jagades av en ljusvarelse genom en stadsgata med höga väggar av jord, liksom en utgrävning. Ljusvarelsen var röd, en rasande asiatisk (?) man i en dräkt som i efterhand påminner om en mongolisk rustning. En gul ljusvarelse fäktades med en annan av samma sort på en balkong i staden. Mitt perspektiv var avlägset och högt, upplevelsen började försvagas liksom en super 8-film fastnar och upplöses av projektorlampan. Försökte slappna av i anspänningen i hopp om att öppna upp visionen, istället försvagades den ytterligare.
Därefter upplevde jag fragment som knappt gick att tyda. Mitt perspektiv var i marknivå och jag blickade upp mot borgar eller ruiner som skymtade fram i mörker, samtidigt upplevde jag"eftertexter" som inte gick att tyda.
Slutligen en svart bild med ramar i gotisk stil, likt en game over-meny i ett Castlevania-spel. Två meningar på engelska: läste den översta men förstod inte kontexten på grund av ett okänt ord. Ordet förändrades plötsligt, därefter försvann texten. Min generella uppfattning av texten var något i stil med "många döda har deltagit".

Drömde om en mor som mördade sina barn med kniv. Efter ett kortspel? Minns tyvärr inte mer av denna händelserika dröm.

Chris Sarandon

I natt drömde jag om Chris Sarandon, han var vampyr och bodde i lägenheten mitt emot mig. Jag var kvinna och hade två väninnor, den ena var negress och hon visade sig vara vampyr. Jag hade blivit biten men ännu inte förvandlad till vampyr, försökte fly från Chris som dök upp bakom varje hörn med händerna i fickorna på sin trenchcoat. Vi åkte i en hiss tillsammans, den störtade ner mot bottenvåningen varpå Chris gav ut ett skri och försökte dämpa farten. Lyckades ta mig ut i ett schakt som ledde till övervåningen i en sluttade korridor, halkade när jag försökte ta mig upp, avståndet till Chris Sarandon förminskades.

De nakna kvinnorna och inälvorna.

Det var födelsedagsfest för Hannah när jag såg en skalbagge i storleken av en plätt. Den vände huvudet mot terrariet och fick ögonkontakt med spindeln Catalina. Plötsligt var den borta och Catalina var fri. Vi letade efter burkar och hinkar att fånga in dem i. Jag försökte klä på mig ordentligt för att minimera springor och hud, men blev istället alltmer lättklädd. När jag endast var klädd i morgonrock halkade jag omkull på golvet, den öppnades och en främmande kvinna sa, angående min kropp, "den har man ju sett förut". Somnade under ett täcke. Vaknade, såg tre nakna kvinnor i sängen intill. Dessa var Hannah, Malin, och en okänd som i drömmen hörde till vänskapstrion. Hörde dem prata om att spindeln inte alls lämnat terrariet, och att skalbaggen bara fanns i min inbillning. Malin gick iväg för att hitta en sexpartner, den okända kvinnan gick åt ett annat håll, jag sprang efter henne och vi pratade om något.

Åkte i taxi med Hannah och berättade för henne om drömmen. Taxichauffören stannade utanför mitt hus i Motala, uppskattningsvis 30 negerbarn spelade fotboll på gården, en av dem öppnade min brevlåda, den var full med saker, bl.a. en Spiderman-dvd. Oroade mig för att bli bestulen. Vi åkte vidare. Jag påpekade att vi skulle av där men chauffören sade att det var för sent. Då krävde jag att han skulle stanna, men istället åkte han in i Elgigantens lager, Hannah ville titta sig omkring där eftersom hon fått födelsedagspengar. Vi åkte ut i en u-sväng, jag undrade varför vi inte åkte tillbaka, men insåg därefter att jag flyttat från Motala. Frågade Hannah varför vi inte åkte hem till "oss", insåg i samma ögonblick att vi inte var sambos. Taxin stannade inne i stan, där möttes vi av hennes far som ledsagade oss vidare till fots. De ville att jag inför en speciell person skulle säga att jag skulle bli stamkund på dennes hummerrestaurang, då skulle vi tjäna flera hundra tusen.

I en byggnad gick vi uppför en lång slingrande trappa i ett släptåg av människor. Hannah gick högre upp i trappan än mig och exponerade medvetet sina trosor, vilket även kvinnan som tillfälligt i drömmen representerade hennes mor (eller far) gjorde.

Paranoian tätnade, jag kände mig förd bakom ljuset, manipulerad och styrd. Successivt insåg jag att mina grundläggande kunskaper inte överensstämde med verkligheten jag befann mig i, således frågade jag Hannah vilket år det var. En spänd tystnad uppstod innan hon sade "ett". Vidare undrade jag om hon menade 2011, hon svarade endast med ett ohörbart mummel.

Vi var i ett rum, hennes far var en hög med inälvor som talade hånfullt till mig. Hans symbol tecknades inför mig av Hannah med namnet Uranus inunder, mina associationer gick direkt till Goetians demonsymboler. Fadern sade att han var född under Uranus, och att de flesta, liksom jag, var födda under Saturnus. Hannah målade skelett som hängde sig i en grotta, hon sade att detta var ödet för alla födda under Saturnus. Jag sade att jag betraktar den saturnaliska processen liksom metallisk förädling i en alkemis process. Inälvorna svarade att i alkemin krossas och bränns ben. Påpekade att han undvikit innebörden i min mening, varpå inälvornas utseende liknade en bilförsäljare vid namn Henrik Ahlyr och började sjunga. Då sade jag att jag fått nog, försökte gå därifrån men Hannah stoppade mig i desperation, "du får inte gå" utbrast båda. Jag kramade inälvor med mina händer vilket ledde till att Hannah kastade sig förtvivlat över dem. Min katt Numinosa skuttade in, fräste och började dricka av blodet. Hörde ett sjungande barn som jag trodde var en väckarklocka varpå jag vaknade.

Det var 1:a April, kollade således mitt månadshoroskop: "Som Vattuman är du känslig för Saturnus och Uranus olika rörelser, och i slutet av april bildar dessa en opposition som signalerar en ny avgörande punkt i en process som har pågått sedan november 2008"

Jung och Hugo.

Jag var C.G. Jung och försökte bygga en hylla med klossar. Delar av hyllan raserades gång på gång av mina medarbetares oförsiktighet, vilket ledde till att min barndomsfågel Hugo släpptes fri.

Drömde att boken "Djäfvulen i sin glans" var två kycklinglår i ett foliepaket. Johan Sundin åt upp dem, när jag jagade honom upplöstes han i intet. "Den gudomliga komedin" blev också uppäten.

Lilith: 2010-03-03

Jag beklagar att jag lät drömmen rinna ner i det omedvetna. Endast vaga konturer av de sista fragmenten, som var tydliga för mig efter uppstigning, lämnade ett avtryck. En kvinna med mörk aura förförde mig på ett icke-sexuellt plan, hon förde mig in i vampyrernas källa där jag omringades av invånarna. Drömmen hade erotiska undertoner. Om de drack mitt blod minns jag inte. Något om min penis och beskrivningen "kvicksilver" och "vit" i samma varseblivning. Dessa egenskaper läste jag samma natt, i vaket tillstånd, angående en kliffa i alkemisk kontext.

Föregående natt var jag på kungens fest, denne var Peter Griffin och far till min flickvän. Vi planerade att gå hem till henne för att ha samlag och försökte komma på en godtagbar ursäkt för att lämna festen.

2010-02-25

Hugskott från de senaste nätternas drömmar: ett vagt minne om en sensuell dröm om Elaine. Därefter ett besök hos gubben i Pixarfilmen Up, hittade hans gömma med pornografiska böcker vars innehåll chockerade mig. För att undvika att göra honom medveten om upptäckten lade jag böckerna jag höll i handen i min jackficka. Senare avslöjade jag att jag tagit böckerna, vilket gjorde honom arg. Nämnde mitt eget intresse för gränsöverskridande litteratur för att göra situationen familjär. Han bad mig räkna upp favoritförlag, kunde endast dra till minnes Vertigo och Creation Books, till vilka han nickade instämmande. Därefter nämnde jag Solar Books, som är en underkategori till Creation Books. Ett sardoniskt grin bredde ut sig på gubbens ansikte när han hävdade att han inte kände till detta förlag. Han påminde om svenskaläraren på högstadiet som gav mig en utskällning för att jag valt att läsa böcker han inte kände till (dessa var Dumskallarnas sammansvärjning och Äldreomsorgen i övre Kågedalen).

Drömde om Jerry Seinfeld i barbarliknande utstyrsel, likt hjälten på utsidan av Wizard and Warriors 2. Han bekämpade demoner i underjorden i anslutning till en grotta i ett berg. Serien hade fortsatt i många år och blivit alltmer allvarlig, nu var alla nyanser av humor borta. Det antyddes att George var död eller hade "förlorat". Jerry skulle oundvikligt förlora kriget mot demonerna.
Vaknade upp i framtiden, där fanns inga hågkomster från vår civilisation. Jag hjälpte en ung man som stulit frukt att undkomma försäljaren som jagade honom. Förövaren sköt försäljaren i magen när denne klättrade på en stege mitt emot honom i ett kloaksystem. Polisen arresterade mig och förde mig till en hamn där jag förhördes. Jag berättade att jag kom från en svunnen civilisation. Istället för att fråga vad jag hette bad de mig välja ett namn. Försökte minnas namnet på historiska personer jag beundrar, tänkte osökt på John Candy varpå de i protokollet nedtecknade "John Candy". I desperation sade jag att jag ville heta Samael. Den grova negern bredvid mig skrattade och sade "Satan".

Ockuperingen: 2010-02-21

Drömde om en hemsökande tant som i livet skrämt/knuffat två personer, möjligtvis ur hennes familj, nedför ett stup genom att utge sig för att vara ett spöke. Den enes fotografi hängde över en toalettstol, bredvid det hängde ett porträtt av densamme. I efterhand tycker jag att det liknar kamrat Stalin.
Var ute för att köpa glass med min bror eller Mattias. Jenny Ö. kom ut från ett snabbmatsställe och gav oss en kasse innehållande kaffebröd m.m. AW uppmanade oss att gå in och betala varorna, samt köpa tre eller flera av samma sort till honom. Därefter följde jag motvilligt med honom, och den jag sällskapade med, till hans mor för att hämta glass. Vi anlände till ett stort hus i en angränsande stad. Straxt efter vår ankomst ockuperades staden av islamister. I förtret konstaterade jag att det skulle ta ungefär fem timmar innan vi kunde bege oss tillbaka. Huset stormades varpå vi hotades med vapen, en arab började smeka mig över lår och skinka, han beordrade mig att ställa mig på alla fyra. Ytterligare en arab började smeka mig. Som konsekvens av min rädsla sade en kvinna, placerad emellan dem, med falsk medlidande och lismande leende "aww... he's new!" Jag sade "don't, please don't! I've just arrived, I'm on vecation!"

Poe ur graven: 2010-02-19

Drömde om Poes lekamen på morgonkvisten. Den här gången var kroppen ovan jord, den var exponerad för allmänheten på ett torg (efter en utgrävning?). Den var mörkbrun och fnasig, som att förruttnelsens slam torkat in i dess porer och skapat en bränd skorpa. Kläderna täckte kroppen likt lera och huvudet kröntes av en hatt. Endast jag visste att det var liket av Poe; för att få en konkret bekräftelse bad jag Kramer ta ett stickprov för DNA-analys.
Härmed är mitt perceptiva medvetande förbundet med Kramer. Jag, dvs. Kramer, uppsökte (?) en tant och blev hennes lärling inom ockultism. Något om en tältplats och en kandelaber av sten. Härnäst låg jag i ett tältliknande utrymme, inte mycket större än min kropp, med en vattennivå på några cm. Där i ålade jag fram och tillbaka samtidigt som jag gnuggade armarna mot tälttyget för att återställa balansen i min prana.

Fiskarna: 2005, Almunge

Drömde att jag var en liten fisk som simmade inuti min mänskliga kropp; jag naggade försiktigt på kanterna av en stor fisk, beaktade dess öga som uppvisade resignation och visade att den var hågad att sluka mig. Ögat vidrörde något djupt inom mig; det var min moders öga i min infantila varseblivningen. Detta är alltså mitt tidigaste minne, men det tilldelades mig sent i livet.

Theralen-paralys: 2004 (?), Gråbo

Efter ett par klunkar Theralen hamnade jag i sömnparalys i soffan. Där såg jag tre katter, varav två var pneumatiska, den tredje var min dåvarande katt Michel. När jag klappade dem började plötsligt den ena klösa mig medan dess kropp vibrerade för att transformeras till en mask som jag med koncentration hindrade från att helt absorberas. Medvetandet förflyttades in i rummet, min syn blev djupare. Noggrant granskade jag min väninnas kropp som var full av mörka ömma områden vilka smärtade och försvagade hennes hälsa. Med omedelbar insikt som är ett vanligt inslag i dessa tillstånd, förstod jag att maskar dolde sig bakom dessa områden. Ju mer jag studerade henne desto djupare blev insikten i kropp. En dimensionsjustering öppnade upp den i lager, likt vätskor som repellerar varandra. Hennes kropp var en hel värld och vibrationsmaskarna levde av henne.
I det djupt meditativa tillståndet gjorde jag följande slutsats: maskarna påverkar oss och lever av oss men är inte direkt verkliga för att de tillhör ett annat ljus. Vårt ljus är en sekundär emanation, således är vi till för maskarna, inte tvärt om. Det andliga livets subversiva kraft ligger i dimensionsmaskar. (Idag, 2010, förstår jag inte den sista meningens innebörd).

Peter Griffin i fångenskap: 2007-12-08

I natt var jag Peter Griffin inspärrad i ett fängelse där jag medverkade i en reality-show liknande The Running Man. De interna mobbade mig, därav blev jag tvungen att förhärdas för att klättra i hierarkin. Min personliga coach var Danny DeVito, han lärde mig hur jag skulle klara den sista tävlingen kallad ”den hårdes fall”. Den gick ut på att störta nedför ett vattenfall.
Inför första tävlingen fick vi välja dörr, de ledde in i olika rum med olika utmaningar. Av misstag valde jag rummet med svårast utmaning, där blev jag inplastad och skickad vidare till The Special Olympics. Det var en form av cancer som gjorde folk handikappade och missbildade, den smittade via beröring. Inlindad i cellofan låg jag orörlig medan smittobärare flockades kring mig och petade på mig. Det var mongoloida, CP-skadade, blinda och förlamade som undersökte min kropp. De stönade hetsigt och hårt medan de petade våldsamt och ryckigt. Jag flydde genom en trång korridor full av tjocka tanter som liknade Kathy Bates. De vräkte i sig bakelser. Korridoren ledde till ”den hårdes fall”. Jag vaknade.

Mötet med Colin Wilson: 2009

I drömmen var jag tonåring och uppnådde självständighet med två främlingar i samma ålder. Vi uppsökte ett seminarium med vampyrtematiska inbjudningskort. Colin Wilson skulle hålla ett föredrag där. Vi var inte bjudna, med låtsades vara det. Han valde ut mig i folkmängden att sköta projektorrummet. Fumligt tog jag hans utsträckta hand och antog utmaningen. I projektorrummet möttes våra ögon genom projektorgluggen, ett samförstånd uppstod. Flickan, som var i min ålder, trängde sig bakom mig. Jag tänkte på sex och vaknade.

Cthulhu-flickan och araben: 2009

Drömde om en svarthårig flicka som talade Cthulhu. Hon förvandlades till en tant och kysste mig. Jag tvingades att klä av mig naken inför henne, hon ville se om jag kunde avstå från erektion. När jag kunde det blev hon imponerad och gav mig en ny chans (vet inte vad hon menade).

Drömde om en arab som sålde foton föreställande mig och min bror som barn, i en kiosk på Gotlandsbåten.

Misslyckad initiering: 2009

Nattens dröm hade visionär karaktär, dvs. en förnimmelseskärpa som överskrider det vakna tillståndets. Jag deltog i en tillställning anordnad av min mediala syster Veronica. Där uppfylldes jag av entusiasm; mitt kronchakra öppnades för gudomlig inströmning som öppnade min perception för en innerligare upplevelse av varat. Detta gjorde mig barnsligt nyfiken på min omgivning, jag kunde inte behärska min rovgiriga jakt på nya erfarenheter. Där fanns en katt, förmodligen Spinoza, som jag talade med. En docka intresserade mig dock mer, min koncentration levandegjorde den. Kanske var detta en självskapad förvillelse. På nedervåningen, där jag befann mig, fanns alla gäster. Jag gick upp till övervåningen som var ett stort folktomt rum med en vacker fontän i centrum. Ju längre in i rummet jag gick, desto mer avtog inströmningen. Därför gick jag tillbaka till nedervåningen. Min syster sade mig att jag betett mig illa, varpå jag åter hamnade i sängen där jag somnat.
En portal till en innerligare verklighet var emellertid öppen. En graciös kvinna klädd i röd klänning gick tyst och andaktsfullt, nästan svävande, in i portalen. Jag sprang efter henne på en röd matta in i ett rum utsmyckat med oerhört vackra föremål; hon vände sig om, drog ett enormt svärd mot mig, jagade ut mig ur portalen med rasande kraft, varpå hon skar av rummens förening med ett svärdshugg. Åtskilliga gånger försökte jag resa mig ur sängen men lyckades inte passera det brinnande ljuset vid sängkanten, vilket jag somnat ifrån tidigare på natten. Det smetades ut som en hinna för min syn. Min slutsats är att jag valdes ut, men bedömdes ovärdig. Jag ska fortsätta mitt arbete och be om en ny chans. Senare läste jag Christian Rosencreutz alkemiska bröllop med drömmen som underliggande hot.

4-HO-DiPT: 2009

Använde en ny kemisk sammansättning som kan beskrivas som syntetisk svamp. Kombinerade den med Cannabis. Den kvällen hade jag en gudsuppenbarelse. Min varseblivning drogs tillbaka till den koordinat där idévärlden är omnipotent, det blev ett paradigmskifte i mitt medvetande. Varat var i högsta grad en organisk varelse, det andades och pulserade, diade föreställningskraft från urmodern eller modersplantan som var närvarande i allt. Jag låg i hennes barm likt ett spädbarn. Jag upplevde ett ”insektsperspektiv”, kände mig som en obetydlig del av något stort, tänkte att sanningen var så fruktansvärd, så kränkande, att den aldrig kunde vidröras, likt två motsatser repellerar och appellerar utan att någonsin mötas. Emellanåt förekom tanken att modersplantan var jag själv, för att sedan ersättas av tanken på självbedrägeri; jag var endast en obetydlig emanation av henne, jag var en del av henne, men hon var inte en del av mig. Rädslan för att modersplantan var döende uppstod, och att jag var orsak därtill. Det var kanske efterverkningar av infantila mordfantasier på min mor. Kanske har min ångest rötter i amningen, att jag inte på ett tillfredsställande sätt lyckats reparera angreppen på min internaliserade moder. Kanske har en pervers böjelse förmått mig att våldföra mig på det allra heligaste.

Astrala upplevelser: 2009

Utdrag ur ett mail till Jan:

Min visionära period inleddes med en dröm om en misslyckad initiering. Kort tid därefter slumrade jag dagligen på soffan och hade utomkroppenupplevelser eller drömmar om sådana, dessa kläddes i kristallskärpan som kännetecknar det jag kallar visioner. Inledningsvis kände jag en plötslig trötthet, därefter en anspänning mellan ögonen, platsen för tallkottkörteln eller det tredje ögat pulserade. Av egen ansträngning, som om där vore en muskel, intensifierade jag anspänningen. Härifrån är händelsekedjan bruten i mitt minne. Till skillnad från tidigare liknande tillstånd, då min ande varit bunden till kroppen liksom den vore elastisk, kunde jag nu flyga fritt, men hade svårt att bemästra gravitationslösheten. Under dessa utflykter fick jag konkreta erfarenheter av den symbolskapande funktionen, ett exempel är att min irrfärd illustrerades med skuggan av mig själv buren av en stor fågel . Jag letar bland mina textdokument och hittar följande anteckning, som jag nedtecknade direkt efter uppvaknandet:

”såg ett janusansikte... färdades med en tupp, bärande mig.. en tant med trollspö... en naken man med något som till synes var blodfläckar.. skådade in i en lila roterande tunnel.”

En annan anteckning lyder:

”Träffade min far som uppmanade mig att betala en räkning... frågade honom vad han är mest besviken på med mig, han sade att det är min oförmåga att ta hand om mig själv. Vidare ställde jag samma fråga till min bror, fick inget svar men förstod att han alltid varit avundsjuk på mig, dels för att kvinnan han levde med som liten var min mor, inte hans.

Ett sms från Bob ebbade ut visionen. Jag greppade telefonen i andanom, insåg att det var en bandspelare och tryckte på play. Då skuttade Molly upp bakom hörnet, som en påminnelse om ett eventuellt besök vilket sms:et kanske bekräftar.”

Apokalyps: 2010-03-09

Drömde om världens undergång till följd av invasion av zombier och utomjordingar. Beskedet nådde mig på en sammankomst med vänner från filmskolan. Anna, som var min ungdoms-kärlek och -olycka, gav ut lappar med ett sista budskap till sina vänner. Min lapp bekräftade att det hade funnits ömsesidig kärlek, eller åtminstone en ömsesidig tragedi. Det var något jag behövde säga henne, men hon hade lämnat gruppen. En specialstyrka med mig i spetsen letade efter henne överallt. Ledtrådarna vi utgick ifrån fanns i spelet Ninja Gaiden som hon utvecklat till X-Box. Hennes vän Carl hänvisade oss till ett kloster där en nunna gav oss rådet att undersöka ett kapell som huserades av zombie-barn. Vi träffade "Osten" på en utomhusfest, han visste inget om hennes förehavanden.
Av en tillfällighet hörde jag någon springa fram och tillbaka på övervåningen i ett trapphus. Det var oerhört kusligt. I entrén såg jag hennes efternamn med ett annat förnamn, kanske Anno. Insåg att det var hennes pseudonym. Plötsligt stormades trapphuset av rymdvarelser. Jag kastade något in i ansikten på den ena som emellertid visade sig vara en förklädd polis. Sedan inträffade en stor explosion, jag och specialstyrkan flög ut i havet med tryckvågen och såg hela ön (förmodligen Gotland) brinna.

Ktoniska landskap.

I nattens dröm skulle jag flytta in på Trollängens behandlingshem igen. Jag installerade mig i ett stort hus genom att rensa ut gamla saker och packa upp böcker. Där fanns en ask med utsökt choklad som jag öppnade och åt utav, i förmodan att det var en inflyttningspresent. Senare åt andra patienter av den. Något om mattor dränkta i urin, kanske mitt eget. Det visade sig emellertid att huset inte tillhörde behandlingshemmet, det tillhörde gubben Sven som tidigare varit min mors svärmors sambo. I ett senare skede tillhörde huset min farmor, hon blev bestört över att någon ätit av chokladen. Jag försäkrade henne att jag skulle ersätta den, vilket lugnade henne avsevärt.

Min far bar mig på sin rygg genom underjordiska landskap i starka glittrande färger, de påminde om målningar av Franqois de Nomé med inslag av Castlevania-dekoren. Stigarna slingrade sig genom öppna landskap och gotiska kyrkogårdar av katolsk karaktär. Vi passerade Martin Heideggers grav. När vi kom upp till markytan möttes vi av militärer som vaktade passagen i en byggnad som förde tankarna till en kombinerad tull och resebyrå.